Tiden går fort.

Jag påbörjade ett inlägg i går men orkade inte skriva klart det. Har inte haft ork, tid eller lust att skriva nu. Tiden går fort och det har hänt en del, framförallt på jobbet.
Jobbade min helg förra helgen, de timmar jag skulle plus 8 extra. Det kändes i kroppen kan jag säga. I tisdags hade vi avdelningsmöte och jag frågade bland annat om sommarschemat. Vi skulle fått det den sista mars men fortfarande inte fått något och ingen av oss deltidare vet hur mycket eller när vi ska jobba. Han visste fortfarande inte. skulle "vänta ut maj" innan han gör dem. Hur ska vi då kunna planera något?

Jag åkte hem, ledsen och förbannad. Det fick bägaren att rinna över och jag ägnade många timmar åt att gråta när jag kom hem. Fredrik försökte trösta mig men tårarna kom bara på nytt. Trots det åkte jag tillbaka till jobbet och jobbade mitt pass 17 till 20 med rödgråtna, svullna ögon. Kom hem helt slut och fortfarande ledsen. Kände god lust att säga upp mig där och då. Mailade min barnmorska om ev sjukskrivning men har inte fått svar än. Jobbade även onsdag 17-20.
Igår när jag kom till jobbet för att jobba 15-18 (pga Kristi Flygare) så fick jag en chock. En av tjejerna på vår avdelning sagt upp sig tidigare på dagen med omedelbar verkan. Hon jobbade 50 %. Varför hon sa upp sig vill jag inte säga här men det hade sina orsaker och bägaren rann över.

P, vår chef ville sedan prata med mig om att ta över hennes anställning. Helt plötsligt hade jag sagt ja till att gå upp i tid. Så från och med den 5 juni är jag anställd på 50 % i stället för 25 %. Jag kommer till att börja med jobba både hennes och mina tider, iallafall helgerna. Så nu ska jag jobba de kommande fem helgerna förutom denna, men fram till och med sista helgen i juni. Blir tufft.

Vet ärligt talat inte om jag ska skratta eller gråta när det gäller vad jag sagt ja till. Visst det är en ekonomisk trygghet att ha 50% på schemat + det extra som kommer bli i sommar. Men är det värt det pyskiskt och fysiskt med tanke på den ångest jag känner över att åka till jobbet?

Pratade även med P igen om lyft, att jag varken kan eller får lyfta tugnt nu pga graviditeten. Vet inte riktigt om han tog det till sig. Vi får helt enkelt se vad som händer. Jag söker andra jobb, får jag något så går jag direkt.

I övrigt har det inte hänt så mycket, hade skola i måndags men sen varit ledig. Idag har dock jag och Siri skrivit på examinationen. Gick bra. Hoppas på att bli klara på måndag så att det bara är redovisningen kvar.

Känner Bebis sparka nästan varje dag nu och de blir starkare och starkare. Känns konstigt och mysigt. Vår lilla sprattelmaskin.

Ikväll blir det tacogratäng och film. Lite godis också. I morgon har vi inga planer alls. Jag hoppas på att Carro och lilla Filippa vill ses. Söndag är också rätt tom, ska hem till mamma och pappa en sväng bara. Känns skönt med en oplanerad helg. Behöver det.